Höga knän och vilse i skogen

Jag gick vilse i skogen🤪🤪🤪 som tur var gick det bra. Inte mycket löpning men otroligt mycket höga knän i knädjupa snöpartier. 

En av mina drivkrafter att få ordning på sköldkörteln och stärka mitt immunförsvar, som blivit uselt pågrund av dålig sköldkörtel, har varit att kunna komma tillbaka till framförallt löpningen igen. Det här inlägget ska inte handla om sjuka sköldkörtlar och usla immunförsvar utan om min tur i skogen. Efter att så äntligen känna mig frisk igen har jag börjat i små steg att träna. Det började med promenader och lätt yoga och har de sista veckorna fortsatt med lätt löpning och lite längre yoga pass. Mitt mål har varit tre pass av varje aktivitet i veckan förutom vardagsmotionen, promenader/cykelturer till och från jobbet. 

Man kan väl ändå påstå att jag inte gör det lätt för mig som väljer den här årstiden att ta mig tillbaka. Men det var min kropp som visade sig vilja bli frisk nu så då är det nu jag får ta tag i träningen igen. Saken är den att jag inte är förtjust i löpband, jag älskar naturen och att vara ute så vinterlöpning får det bli. Den här veckan hade jag inte lyckats med mitt mål det saknades två löptillfällen. Minimum är två löppass i veckan (helst tre) och idag är söndag veckans sista dag så det löser sig. Nattens snörika nedfall hade inte precis gjort vägar och stigar så lätt sprungna. Men har man bestämt sig så har man, på med löparskorna ut

Det var så otroligt mycket snö när jag kom ut så som uppvärmning blev det till att skotta parkeringen. Sen mot skogen! 

Jösses vilket pulsande, men jag tänkte att i skogen kanske det inte är riktigt lika farligt eftersom träden tar en del snö. Hittar min stig ut till skogen och trippar fram med lätt jogg. Det går inte att springa speciellt fort iallafall inte för mig i den form jag förtillfället är i. Jag kommer på mig själv med att tänka....det är nog bara jag som är tillräckligt knäpp att ge mig ut på en trailrunda i dag i det här snökaoset.

Mycket till löpning blir det inte, små partier där snön inte lyckats placera sig så djupt där blir det lite försök till jogg. Plötsligt saknar jag min stig och börjar vandra åt det håll där jag har för mig att den är. Snart inser jag att jag gått fel. När snön når till knäna och endast spår från rådjuren syns då har man hamnat fel. Jag irrar omkring tills magen börjar protestera, den liksom ber mig att vända om och följa mina egna spår tillbaka. Så jag gör det och kommer till stigen igen. Nu har någon annan hunnit ut i skogen och trampat upp spåret så bara att följa efter. 

Spåret jag följde gick åt det andra hållet så turen blev längre än jag tänkt.

Ja ja....inte mycket löpning idag men jag lovar ett otroligt styrkepass för ländrygg, rumpa, mage och ben. Mycket pulsande och långa partier med otroligt höga knän. Dessutom var jag tvungen att hålla lite tempo så inte kroppen skulle börja frysa.

Snökaos som slutade med lycklig kropp!