One of these days

Ni vet en av de där dagarna. Dagarna man känner sig plufsig, klumpig, ful och allmänt blä! Det är då som skogen är magisk, fantastisk och helt underbar. I skogen glöms allt bort, du kan andas fritt och det är lugnt.
Idag var den dagen jag hade bestämt att ett försök till gymträning skull ske efter min långa bortavaro. Anledningen till frånvaron har helt enkelt varit infektioner. Så idag skulle jag dit, till gymmet. Jag skulle börja lite försiktigt med ett pass den här veckan förutom PW, löpning och yoga. Men så kom den, solen! En härlig solig lagom kall vinterdag och alla dessa känslor som jag beskrev i början som gjorde valet enkelt efter jobbet. Hem, byta om och ut i skogen.
Nu är ju inte veckan helt slut än men resten av veckan blir svår att få till en möjlighet att gå dit. Som tur är händer alltid något med mig efter mina turer i skogen, jag tänker alltid att den kraft och energi skogen ger, den rörelse som allt traskande ger (speciellt nu med all snö) så har iallafall kroppen fått sin dagliga dos av träning. Även själ och huvud har rensat lite och fått sin boost.

Alla har vi nog sådana här dagar då känslorna om en själv inte är på topp och jag tror att det kan vara ok att ha det för en liten kort stund, det viktiga är att man tillåter sig att känslorna blommar upp men sen försvinna. Att inte tillåta sig stanna kvar i tillståndet! Att inte analysera så mycket, bara släppa ut och sen "pusta" till och släppa iväg. Enkelt va;)
Nej skämt åsido, absolut inte alltid så enkelt men man kanske kan hitta kanaler för att hjälpa till att släppa taget. Titta på en sorglig film och tok gråta, träna riktigt rejält så svetten lackar, ta en skogspromenad, göra yoga eller meditera, lägga sig och läsa en bok, skriva av sig, prata av sig med någon, börja städa och rensa hemma för att skingra tankarna, springa.........

Vad som hjälper just mig kanske inte hjälper någon annan, man får hitta sin egen väg. Men kom ihåg var lite extra snäll mot dig själv sådana här dagar.