Nattens drömmar

Jag vaknar med en känsla av att stampa på samma fläck eller rent av gå bakåt. Min natts dröm ligger tydligt kvar i mitt minne. Så verklig, så synlig, så tydlig!

Jag är på väg till en skola, resväskan är med och jag ska tydligen flytta in för ett tag framåt. Väldigt glad och upprymd går jag i i skolans lokaler, letar mig fram till delen där jag ska inackorderas. På vägen möter jag kurskamrater och blir snabbt vänner. Vi gör sällskap och kommer rätt. Vi blir visade uppför en spiraltrappa och färden upp går runt, runt, högre, högre…. Och där tar det stopp. Min rädsla för höjder får mig att tappa fart, tappa bort mina kurskamrater och som den kräfta jag är backar och går ner igen. 

Rätt vad det är står jag i ett storkök där jag hittat en så kallad mat hiss som går till våningen där uppe där kurskamraterna ackorderats in. Jag frågar snällt efter jag beskrivit mitt problem med höjder om jag kan få ta hissen upp men svaret blir tydligt och helt omöjligt att förhandla. NEJ!

Nu vaknar jag och känslan av att gå bakåt istället för framåt är stor. Enormt trött (ej av trötthet) har jag svårt att komma igång. Oron börjar gnaga, vad betyder det här. Den här dagen, min första tenta dag jag så sett fram emot och nu bara trötthet och oro.

Kaffe (cikoria kaffe), lång startsträcka i sängen, promenad med Thea (hunden) och hem för att fräscha upp mig och förbereda inför tentan. Då bestämmer jag mig. Jag tar fram kristaller jag känner kan stötta mig, jag tittar på olika humor inslag på youtube och skrattar så tårarna trillar, diskar, äter, bäddar och tar en sista promenad innan tentan. Ute plockar jag fina löv till jobbet för pyssel och promenerar och funderar. Jag som alltid blickar ner i vägen bestämmer mig för att titta högt upp i trädtopparna. 

Drömmen en beskrivning av mitt inre. Jag har gått i denna spiraltrappa så många år, all rädsla av att misslyckas tar mig alltid bakåt istället för framåt. Motvindarna, prövningarna har gjort mig illa. Gjort så att jag tappat tron på min egen förmåga. En känsla av att jag ska inte tro jag är något, att inte våga ta plats har gjort mig höjdrädd. 

Men drömmarna har alltid funnits där och något långt där inne i mig själv har ändå vetat att jag förtjänat allt och lite till….

Jag gjorde tentan och är redan igång med kurs två mot målet att få förskollärare legitimation,  jag planerar för barnyoga kursen jag leder och kommande tonårsyoga kursen efter höstlovet. Jag tittade på trädtopparna och såg mig själv gå hela vägen uppför spiraltrappan. Väl där uppe möttes jag av värme, ljus, framgång, rikedom, lycka, glädje, kärlek!